På väg tillbaka

Då var en blöt men välbehövd påsk till sin ända. Tiden har som vanligt gått alldeles för fort och jag har inte hunnit med hälften av vad som var planerat att göra. Och nu sitter jag på bussen igen, precis som för en vecka sedan och tänker igenom dagarna som sprungit förbi, med en lugg som värmer pannan, ett permanent hjärta på armen och med regnet smattrandes på rutorna...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0