Farmors Vind

Jag tycker mig se en liten tillstymmelse till liv där ute någonstans. Hoho?

Att det fortfarande finns folk som läser min blogg känns rätt otroligt då den till och med för mig, som driver skiten, verkar rätt död. MEN så slog det mig för bara några minuter sedan att det faktiskt är semester. Och just den här semestern måste jag ta vara på, då kommande två år kommer att bli tuffa. Så tyvärr. Förvänta er inga stora, fantastiska, utomordentliga inlägg (för det är ju precis det de brukar vara, hrm) från mig på i alla fall en månad till.

Sen, däremot, blir det åka av.

Ni får ursäkta den dåliga uppdateringen, men täckningen här ute i stugan är inte den bästa. Och jag som för en gångs skull har en del att skriva om! Nåja, jag har hittat en spot ute i friggeboden där det funkar emellanåt så jag ska försöka få iväg ett par inlägg nu i dagarna. Håll ut!

Sitter nu på bussen mot Gislaved. Surt att behöva sitta instängd hela dagen när det är typ 100 grader och strålande sol ute... Men jag får snart träffa mamma och lillasyster så jag är glad ändå!

Ååh! Var jag tvungen att börja kolla på resor och priser på biljetter till Thailand?! Nu är jag så sjukt sugen på att åka och det mest frustrerande är att jag vet att jag inte kommer att kunna resa på två hela år! Herregud, hur ska jag klara mig? Jaja, får planera någonting tills jag är klar med studierna så att jag har något att se fram emot...

Jag VET att jag är sådär ett år efter och lite till... men OJ! Dessa solglasögon från Ann-Sofi Back är ju helt fantastiska!

Såg dem här.

Jag har grus i ögonen. Men kroppen är inte trött. Vad gör man då?

Älskling är inte hemma så jag går klädd i hans kläder. Målar tånaglarna rosa och smörjer benen med brun utan sol. Och tittar på fotboll. Jag som inte ens gillar fotboll. Jag antar att jag saknar honom lite...

Två dagar kvar och jag kommer på mig själv med att räkna ner minuterna på jobbet. Jag behöver semester.