Är inne i min typiska mini-depression för året.
Usch. Alltid vid den här tiden, mittemellan tidig höst och vinter, när det inte gör annat än regnar, är mörkt, rått och kallt. Den
fina höstperioden är över och vintern känns alldeles för långt borta. Faaaaaan, så deppigt! Kommer på mig själv med att sitta inne och tjura fastän jag egentligen vill ut, men har samtidigt ingen ork eller lust att göra någonting. Stackars Dennis som får dras med mig nu, gnällandes och klagandes över saker som ingen annan än jag själv kan göra någonting åt. Allting känns jobbigt och nästintill omöjligt. Jag får spader! Hoppas innerligt att denna obehagliga känsla går över fortast möjligt.
