Farmors Vind

Som jag skrev för ett par dagar sedan så känner jag mig grå, och det var tydligen inte bara hårfärgen som det hängde på. Fan, jag skulle kunna jämföra mig med sånt där klägg som fiskas upp ur vasken när det blivit stopp. Äckligt, I know, men det var faktiskt det första jag kom på att jämföra mig själv med. Lika meningslös och grå känner jag mig just nu.

Vintern tycks aldrig ta slut och trots att solen ibland tittar fram så är kylan inte det minsta överkomlig! Jag är trött på att behöva se ut som en uppstoppad pingvin varje gång som jag går utanför dörren. Inspirationslöst, jo jag tackar!

Jag är dessutom trött på att saldot på mitt konto pekat stadigt nedåt i nästintill en 90 graders vinkel de senaste två månaderna. Mitt ekonomiska samvete mår inte bra av detta. Den 25 denna månad blir en helig dag för mig. Det är på fredag. Bara en dag kvar. Hade jag haft lust hade jag dessutom räknat ut timmar, minuter och sekunder. Men det har jag inte.

Sedan har vi då jobbet. Jag är redan trött på att leva som en robot. Upp klockan halv 8 varje dag, ta tunnelbanan halv 9 varje dag, lunch klockan 12 varje dag, hem klockan 5 varje dag och detta upprepas varje dag, varje vecka, varje månad... Gaaah! Jag är kanske inte passar för ett vanligt jobb. Ett jobb med rutiner. Det är tråkigt!

Varje är by the way är väldigt konstigt ord. Testa att säga det ett tag. Varje, varje varje...

Så, då har jag fått detta ur världen! Känns genast mycket bättre. Jag hoppas att ni mår bra!