Farmors Vind

Letandet efter en lägenhet i Stockholm var om möjligt ännu svårare än väntat. Så efter ett flertal obesvarade mail, där vi skickat intresseanmälan på lägenheter på Blocket, var lyckan obeskrivlig när vi äntligen fick ett svar på en av de lägenheterna som vi verkligen ville ha. En lägenhet på 64 kvm, belägen på en tvärgata till Drottninggatan, fullt möblerad, fräsch och med en uthyrningstid på 2-3 år. Det lät alldeles för bra för att vara sant. Men vad är det som säger att inte vi kan ha lite tur någon gång ibland?

I mailet stod det att ägaren till lägenheten hade fått jobb i Oslo och var därför tvungen att hyra ut lägenheten omgående och under såpass lång tid. Han nämnde även ett kontrakt som skulle skrivas på 6 månader till att börja med och att han ville ha depositionen innan han skulle åka tillbaka till Sverige.

För oss lät detta rimligt och vi startade därmed ett mailväxlande som varade under ett flertal dagar.

Personen bad om att få mina uppgifter så att han kunde göra en kreditupplysning. Han skickade dessutom sina egna uppgifter innefattande fullständigt namn, adress och personnummer. Innan vi skickade över några pengar kollade vi upp att alla uppgifter på personen stämde och sedan gjorde vi en chansning och förde över pengarna. (Allt detta händer under bara två dagar. Vi är desperata att få lägenheten och det enda vi kan tänka på, vart vi än befinner oss, är att vi vill hem och kolla mailen efter uppdateringar.)

Efter att vi fört över pengarna börjar vi efterfråga ett personligt möte eller åtminstone ett samtal från lägenhetsägaren. Han svarar att han ska till Stockholm kommande vecka och att vi då kan ses. Han bifogar även ett kontrakt på lägenheten som han vill att vi ska fylla i och skicka tillbaka. Vi föreslår att han ringer oss och att vi överlämnar kontraktet när vi ses i Stockholm och har fått titta på lägenheten. Han lovar att ringa dagen efter, men gör det så klart inte. I det här läget börjar vi tycka att allt verkar lite skumt. Att personen inte ens erbjudit en lägenhetsvisning och dessutom skickar kontrakt utan att veta vilka vi egentligen är. Vi skickar ytterligare ett mail där vi påpekar att han inte ringde och frågar ännu en gång efter ett personligt möte. Svaret fällde honom direkt.

Eeh, what? Vem betalar en hyra innan man ens fått se lägenheten? Och hade han tänkt få oss att betala en hyra varje månad innan vi skrivit kontrakt?

Som jag nämnde tidigare så stämde uppgifterna som personen skickat. Detta betydde alltså att personen stulit någon annans identitet. Det enda vi kunde göra nu var att kolla att kontonumret som vi satt in depositionen på verkligen tillhörde rätt person. När vi kom ut från banken var enda målet att polisanmäla direkt. Personen som stod på kontot var känd hos polisen sedan innan.

Jag blir så oerhört arg och besviken när sådant här händer. Vad är det för sorglig människa som lägger ner så mycket tid på falskspel? Gör något vettigt istället! För oss är det inte pengarna vi blivit av med som är det viktiga utan all tid som vi förlorat på den här lägenheten. Alla förslag och tips om lägenheter som vi tackat nej till på grund av det här.

Jävla skit, helt enkelt.

Och du, sorgliga jävel som vi slösat alldeles för mycket tid på, du är skyldig mig en lägenhet. Tur för dig att jag inte vet ditt riktiga namn.