Jag fick besök

Jag dog lite precis. Jag skrek och hjärtat höll på att stanna. Nu när förlamningen av skräck äntligen har släppt kan jag skriva och berätta om vad som hälsade på när jag i lugnan ro satt och åt frukost i morse...


ETT MONSTER!
(Ja, ni ser proportionerna mot min tumme...)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0