Man tager vad man haver
Då har jag för första gången lagat mat i nya lägenheten. Att jag inte kan laga mat, det är en sak som är säker (inbillar mig att det enbart beror på brist av intresse), och det blir knappst mycket lättare när man inte har hälften av alla redskap som behövs! Nej, det var absolut inget avancerat jag skulle laga till. Tvärtom.
Hungrig som en varg tassade jag ut i köket, väl medveten om att jag inte varit och handlat på säkert två veckor. Så färskvaror? Inte i detta kök inte! Snabbmakaroner och ketchup fick det bli (tänkte även slängt i lite tonfisk som jag varit duktig och köpt, men den tanken försvann ganska snabbt då jag upptäckte att jag inte har någon konservöppnare). Hur kan man då avancera denna simpla rätt undrar ni. Jo. Det börjar med upptäckten att jag faktiskt inte äger någon gryta. Faktum är att det enda som fanns i skåpet förutom ett ekande tomrum var en ensam stekpanna. Inte mycket att tveka på, ansåg jag, och fyllde stekpannan med vatten (det lilla som fick plats, vill säga). I med makaroner och voila! Visst kokar de små liven precis likabra i en stekpanna som i en gryta och tre minuter senare hade det övergått från fasta och små till mjuka och svullna. Perfekt! Och så till nästa problem. För inte heller har jag införskaffat något durkslag så även här fick min uppfinningsrikedom ta över. Fiska upp makaronerna med en sked och skaka av dem lite.
Så nu sitter jag här med resultatet. En vattnig makaron-och-ketchup soppa. Och nej, det är tyvärr inte godare än det låter.
Hungrig som en varg tassade jag ut i köket, väl medveten om att jag inte varit och handlat på säkert två veckor. Så färskvaror? Inte i detta kök inte! Snabbmakaroner och ketchup fick det bli (tänkte även slängt i lite tonfisk som jag varit duktig och köpt, men den tanken försvann ganska snabbt då jag upptäckte att jag inte har någon konservöppnare). Hur kan man då avancera denna simpla rätt undrar ni. Jo. Det börjar med upptäckten att jag faktiskt inte äger någon gryta. Faktum är att det enda som fanns i skåpet förutom ett ekande tomrum var en ensam stekpanna. Inte mycket att tveka på, ansåg jag, och fyllde stekpannan med vatten (det lilla som fick plats, vill säga). I med makaroner och voila! Visst kokar de små liven precis likabra i en stekpanna som i en gryta och tre minuter senare hade det övergått från fasta och små till mjuka och svullna. Perfekt! Och så till nästa problem. För inte heller har jag införskaffat något durkslag så även här fick min uppfinningsrikedom ta över. Fiska upp makaronerna med en sked och skaka av dem lite.
Så nu sitter jag här med resultatet. En vattnig makaron-och-ketchup soppa. Och nej, det är tyvärr inte godare än det låter.
Kommentarer
Trackback
