Blixten och Jag
Så sent som igår förmiddag gled vi fram över torra gator, med lätt vind i håret och sol i ögonen. Blixten och jag. Med nypumpade däck och lycka att få ha kommit ut ur garaget, kändes det som om Blixten nästan svävade. Vårkänslan spred sig ända in i benmärgen och jag var en lycklig människa.
Idag är den känslan så gott som bortblåst. Snötäckta vägar och grå himmel är allt jag ser när jag tittar ut. Och stackars Blixten står och huttrar under taket utanför dörren. Jag funderar på att göra en repris på gårdagen i alla fall.
"Så tidigt som idag förmiddag pulsade vi fram över snötäckta gator, med iskall vind som frös kinderna till is och flingor som envetet letade sig in i ögonen. Blixten och jag. Efter att ha tvingats ut i kylan för att behöva rulla däcken i slaskig snö, kändes det som om Blixten medvetet bromsade när jag försökte trampa. Helvetet hade brutit lös och det enda jag ville var att komma fram så fort som möjligt."
Inte riktigt samma känsla kanske. Men det får bli värt ett försök.
Update: Näradödenupplevelse! Huja. Att man är oskuld på nytt vad gäller cyklandet är lika med SANT.
