So close, but yet so far away

Den här tiden på året är nog värst. Man vet att det går mot vår, men det känns ändå som att det är en hel evighet kvar. Jag klara inte av att vänta.  Ser vår i allt just nu. Kläder som jag köper kommer jag inte kunna använda förrän om tre månader. Alla argument till köp slutar med en och samma mening:

"Men tänk så fint det blir till våren!"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0