Candypig
Jag inbillar mig emellanåt att jag faktiskt inte alls är godisberoende. Och jag går till och med på det! Men sen kommer mina små dippar då jag gång på gång bevisar för mig själv att jag kanske, trots allt, råkar vara ett litet godismonster.
På ett kafé någonstans i Jönköping:
På ett kafé någonstans i Jönköping:
P: Vad ska vi göra nu då?
M: Jag vill köpa godis!
P: Jaa, okej... Godishuset ligger ju precis här borta.
M: Mm, det är gott där. Men lite dyrt.
P: Jag känner ägaren!
M: VA?! Får jag 50% rabatt?
P: Naae, eller asså jag känner ägarens kusins kompis typ...
M: Ahaa... 20% då?
M: Jag vill köpa godis!
P: Jaa, okej... Godishuset ligger ju precis här borta.
M: Mm, det är gott där. Men lite dyrt.
P: Jag känner ägaren!
M: VA?! Får jag 50% rabatt?
P: Naae, eller asså jag känner ägarens kusins kompis typ...
M: Ahaa... 20% då?
Kommentarer
Trackback
