Farmors Vind

Jag bara avskyr dagar när ingenting går som man vill och humöret är allmänt ruttet. Jag kräks i mina tankar på dagar som dessa. Just nu har jag en underlig lust att supa mig hejdlöst full och glömma att allt känns piss, skratta åt ingenting och helst trilla och slå mig lite (ytterst lite, typ ett blåmärke eller så på ett ställe där det inte syns). Men inte ens det går! Gaah. Jag får krupp! Känns som tusen myror kryper under skinnet på mig. Vill göra massor, men gör ingenting. 

Jag lånar härmed ett ord från vännerna Lund som jag tycker passar allmänt bra i detta inlägg och som en perfekt beskrivning av mig själv i detta tillstånd. Bitterfitta. Jag väljer till och med att lägga till deluxe. Bitterfitta deluxe, alltså. För just sådan känner jag mig idag. Förstår inte ens varför jag skriver om det på bloggen. Antagligen för att jag känner att jag måste få ur mig det men är för tjurig för att snacka med någon om det. Hoppas innerligt att det är, vad som skulle ha varit gårdagens, mensdepression. Då borde det vara över tills i morgon.