The confession of a murderer
Jag har något att bekänna. Något som gör mig till en hemsk människa. Jag har mördat. Men det var inget kallblodigt mord och offret led ingenting. Det var en olyckshändelse och det var något av det värsta jag varit med om...
Jag sitter i bilen på väg ner till Halmstad. Klockan är 23.54, hastighetsmätaren ligger på cirka 100km/h, det är mörkt och jag är ensam på vägen. Tror jag. Plötsligt ser jag hur något flyger in från höger, jag tvärbromsar, ser hur den lilla håriga bollen hoppar ett par gånger framför lyktorna på bilen, och sedan DUNK. Jag sitter tyst, med uppspärrade ögon och håller mig chockad för munnen. Föreställer mig blod och hårtussar över hela bilen. Vågar inte köra i mer än 60 på resten av den vägen.
Det var första gången jag någonsin kört på ett djur. Visst har ett par flugor krossats mot rutan tidigare, men inget större än så. Påsken är precis slut och jag kör över en hare. Borde jag vänta mig något mer?
Jag sitter i bilen på väg ner till Halmstad. Klockan är 23.54, hastighetsmätaren ligger på cirka 100km/h, det är mörkt och jag är ensam på vägen. Tror jag. Plötsligt ser jag hur något flyger in från höger, jag tvärbromsar, ser hur den lilla håriga bollen hoppar ett par gånger framför lyktorna på bilen, och sedan DUNK. Jag sitter tyst, med uppspärrade ögon och håller mig chockad för munnen. Föreställer mig blod och hårtussar över hela bilen. Vågar inte köra i mer än 60 på resten av den vägen.
Det var första gången jag någonsin kört på ett djur. Visst har ett par flugor krossats mot rutan tidigare, men inget större än så. Påsken är precis slut och jag kör över en hare. Borde jag vänta mig något mer?
Vila i frid, lilla vän.
Kommentarer
Postat av: magnus
mördare hehe
Postat av: Malin
Och det ska komma från rätt käft ;) hahahahah!
Trackback
