There's a fine line between love and hate

Igår hade jag svårt att somna. Kom inte i säng förrän halv tolv men låg ändå och snurrade i sängen. Ni vet, när man ligger och tänker att man inte ska tänka så mycket vilket resulterar i att man koncentrerar sig så hårt på att inte tänka att man inte klarar av att slappna av ordentligt. Men så närjag til slut började känna att jag var på väg att lämna verkligheten för ett besök hos Mr Blund så hörde jag hur grannen tog ett djupt andetag (jaa, vår lägenhet är extremt lyhörd). Nej. Som om det inte är nog svårt att somna på söndagar! Efter en halv sekund låter det som om en påverkad Tomas Dileva sjunger från vår grannes lägenhet. Om det var en begravningspsalm, en indisk folkvisa eller Asiens svar på ABBA vår kära granne ville få fram, vet jag inte, men det var en trudelutt som sick-sackade sig fram genom dur och moll i säkert tre olika tonarter växlandes mellan höga och låga c. Kanske är omöjligt, men ni fattar galoppen. Efter att ha legat ett tag och försökt ignorera den gnisslande gnällspiken på andra sidan fick jag plötsligt sådan lust att banka huvudet i väggen tills dess att jag tuppar av för att sedan kunna "sova" en ostörd sömn fram till morgonen därpå... För att sedan få höra morgonvarianten av samma låt genom ventilen på toaletten. Yay!


Tänk om man kunde bott granne med den här killen istället.
Hål i väggen, tack!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0